fredag, april 23, 2010

Pie Iesu

Flera gånger om året får jag frågan om vad Pie Jesu betyder - eftersom jag har en son som sjunger Pie Jesu land och rike runt och för övrigt för in den andliga skönheten på popmusikens otaliga arenor. Och jag kan inte låta bli att svara med lite filosofi kring av denna Jesu frid kan tänkas innebära.

I den äldsta kristna kyrkan tänkte man sig Kristi inträde i sinnevärlden, inte som ett människotagande eller mandomsanammelse utan som ett antagande av "kött" eller sarx som det heter i grekiskan. För de apostoliska fäderna utgjordes Kristi fullständiga persolighet - liksom människans i allmänhet (!) - av ren ande och orent kött. Anden är den där friden som Pie Jesu handlar om. Denna ande och frid var Kristi "preexistenta princip" om vi så vill. Men samma preexistenta princip har även vi alla som människor.

När sångaren därför vackert sjunger Pie Jesu till en månghövdad publik, vare sig de lyssnar med tårarna rinnande eller med fyllan skrålande, refererar sången till något vi alla har i ren ande genom de enkla faktum att vi finns till. Kristologi och antropologi sammanfaller i denna den äldsta kristna uppfattningen. Kristus och logos blev kött (Joh 1.14), inte människa. Paulus säger (Rom 83) att det som är omöjligt genom lag och kött blev möjligt genom att sända sin son i köttet. Den frid Jesus ger blev möjligt genom ren ande iklädde sig kött.

Friden är möjlig genom att Kristus i den jordiska födelsen ikläddes den sinnesmänskliga naturen och genom att han redan i preexistensen ägde den översinnliga anden - som vi alla måste ha för att kunna ta emot friden i Jesus, Pie Jesu. Det är alltså den preexistenta mänskliga anden som "kom i kött" och på så sätt skapade en fullständig mänsklig natur. Den peccata mundi som Jesus tar bort från oss är alltså den isolerade sinnestillvaron, där förstås inte mycket till frid finns att hämta.

Och på grund av sinnestillvarons alltid närvarande ofrid behöver vi sångaren som sjunger Pie Jesu.

Eller som Paulus säger: "Han uppenbarades som köttslig varelse, rättfärdigades som andlig, skådades av änglarna, förkunnades bland hedningarna, vann tro i världen och togs upp i härligheten". (1 Tim 3.16)

söndag, april 18, 2010

Att desarmera G.K. Chesterton

G.K. Chesterton, en av de viktiga katolska apologeterna under 1900-talet, skrev en rad berättelser, pjäser, journalistiska artiklar och mer teologiska verk med en mycket individuell och genialisk karaktär. Hans katolicism genomtränger på ett varmt sätt allt han skriver. Tänk så ofta man önskat nytryck av hans verk och översättning till svenska.

Men när svensk sekulär kultur ska göra en pjäs av Mannen som var Torsdag har man ingen aning om allt detta utan finner en typisk engelsk paradoxmakare som gillar det osäkra framför det säkra. Ett kulturprogram i radions P1 (söndag 18 april) låter några programdeltagare tala om hur "intressant" Chesterton är i våra tider när bomber smäller varje dag - han förutser ju att det finns flera sidor av saken, allt är inte självklart. Man till och med nämner böckerna om Fader Brown utan med en andning låta antyda att det rör sig om en mycket tydligt kristen apologet.

Så går det till när aningslösheten går hand i hand med ett närmast epidemisk skyggande för kristna värden och engelsk litterär kristen apologetik när den är som bäst. Vilket kulturland vi lever i !!

lördag, april 03, 2010

Marie tårars segerdag - påskafton

Många katoliker med mig uppfattar påskafton som en stor Maria-dag. Det är dagen då hon i bedrövad och bedjande tystnad väntar i sina tårars seger.

Den heliga lördagen - så heter denna dag egentligen - dagen för mörkrets heliga väntan, dagen då Väntan på Herren får vara i kyrkans fokus. För det är ingen gudomlig hjälte som skendött. Det är en människa. Han har verkligen dött. (1 Kor. 15)

Det finns en enorm vila i den heliga lördagens energi. Väntan i mörkret, helig väntan i sorgen. Religionen har upphört för Messias har försvunnit i döden. Allt är slut. Men vi fylls med det som fyller Maria - löftet. Hon vet något i sitt mörker och sin väntan.

Där kan man finna hela människolivet, när trötthet, ålder och död ligger nära. Helig väntan i mörkret när allt är över.