måndag, november 30, 2015

Läsa HELA Bibeln....


Följande härliga rader stötte jag på av en slump i verket The Idea of a University, av John Henry Newman:

"This kind of writing (den världsliga litteraturen) is for the most part much 

affected and admired by the people of weak judgement and viscious taste; 
but it is a piece of affectation and formality the sacred writers are utter strangers to. 
It is a vain and boyish eloquence; and as it has always been esteemed below 
the great geniuses of all ages, so much more so with respect to those writers 
who were actuated by the spirit of Infinite Wisdom, and therfore wrote with 
that force and majesty with which never man writ. The other sort of eloquence 
is quite the reverse to this, and which may be said to be the true characteristic 
of the Holy Scriptures; where the excellence does not arise from laboured and 
far-fetched elocution, but from a surprising mixture of simplicity and majesty, 
which is a double character, so difficult to be united that it is seldom to be met 
with in compositions merely human. We see nothing in Holy Writ of affectation 
and superfluose ornament...The natural conclusion from hence is, that in the 
classical authors, the expression, the sweetness of the numbers, occasioned by
the musical placing of words, constitute a great part of their beauties;
whereas in the sacred writings, they consist more in the greatness of the things
themselves, than in the words and expressions. The ideas and conceptions
are so great and lofty in their own nature that they necessarily appear magnificent
in the most artless dress. Look but into the Bible and we see them shine
through the most simple and literal translations."


Denna text och dessutom en elevs klagan till mig om att det endast läses snuttar i kyrkan och man inte tar sig tiden att läsa mer på egen hand --- fick mig att börja ägna pensionärens dagar åt att lägga ut HELA Bibeln på årets dagar. Här är så långt jag kommit:

http://humlebo.nu/bibeln365.html


söndag, november 22, 2015

Kramgo Gud på domsöndagen



Det är ibland en sällsam upplevelse att besöka en protestantisk kyrka på Domsöndagen. Någon dom talas det inte om, de flesta präster undviker ordet och denna Domsöndag 2015 tog prästen bort syndabekännelsen i början av gudstjänsten. Istället får vi ett budskap om en kramgo Gud som är som vinden och gräset och blommorna och ingen mörk dom finns som något oroande moln på himlen.

Som tur var hade jag med mig farmors gamla psalmbok (1819). Där finns de verkliga pärlorna: korsdöden, öppningen till paradiset genom den totala övergivenheten som sanningen om vårt liv. "Ej mer med blicken skum och svag jag leta skall Guds anletsdrag i världens dunkla spegel..." säger psalm 484 och jag känner att vägen håller. Det är inte kram eller mys utan sanning som befriar på riktigt.

Detta är den liberala protestantismen dilemma. Karl Barth chockade rejält den tyska evangeliska kyrkan 1918 med sin text om Romarbrevet. Gud kan inte fattas, sa han, kan inte beskrivas och fångas in i de trevliga dombefriade arrangemang vi älskar i kyrkan. Gud är blod, kors och övergivenhet. Alltså verkligt.  "Varför har du övergivit mig" ropar frälsaren på korset, för vår trevliga söndagsgud kommer att överge oss, liksom den ro vi försöker fixa till. Det är världens struktur. Domen är att vi hoppas på befrielse, som psalm 485 säger: "O när vill du kalla mig? Frälst ur tidens kval och våda längtar jag att nalkas Dig..." Domens dag kommer sannolikt att skilja på den mysiga självrättfärdigheten och de som drabbats av tron som inte ger oss något här på jorden utan befriar.

Det Barth såg som ett bedrägeri med Gud var förutsägbarheten och den konstgjorda tryggheten som teologin serverar på söndagen. Det blir som ett körsbär på toppen av gräddtårtan, religionen blir något sött och mysigt. Det blir Från tro till Ro. Sanningen är annorlunda. Som psalm 490 säger: "Du bygger hus, du önskar ro: se här det hus där skall bo, den bädd där du skall vila. I detta vansklighetens land du fåfängt lyckan söker. Men Herren Herren har befallt att du skall dö och lämna allt som fröjdat dig på jorden...." Lite mer saklig teologi.

Trösten finns inte i kramgoheten eller i mysreligiositeten. Inte heller i det lättsamma pratet i predikningarna. T.S. Eliot förvånade sig över den trevliga pratsamheten i anglikanska kyrkan och den förvåningen kan vi dela. "När stum är hjärtats trängtan och tungt är själens kval...." säger P. Gerhardt i den underbara och sanna psalmen 595, då kan vi fira Domsöndagen på ett mer sant sätt och instämma med vers 6 i samma psalm: "Ej lidandet och nöden, ej tidens lust och fröjd, ej livet eller döden, ej djuphet eller höjd, ej onda makters vilja, ej list om än så stor, kan från Guds kärlek skilja den som på Kristus tror".